Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken innehöll att den unga frun blifvit kär
i deras pastor och alltjemnt haft möten med
honom i skogen. Slutligen hade det gått så
långt, att den omisstänksamme kamrern sjell
fått öppna ögon och en vacker morgon unders
tidigt “kommit öfver dem“, då han blifvit så
tokig, stackars karl, att han rest af med frun,
som visst och sant var fräckare, än mor Lena
ännu sett någon menniska vara. Hon hade
icke ens sagt så mycket som tack för allt det
besvär och den uppståndelse hon gjort.
Detta och mycket mera, som icke satte
Rosell i så synnerligt stor förvåning,
meddelades honom af den förolämpade värdinnan, och
han beslöt att visligen draga nytta af sina
underrättelser. För honom lättade denna händelse
skilsmässan: den blef derigenom till och med
så hygglig som möjligt, ty han kunde nu spela
den förorättade, som bröt sin boja, i harmen
öfver att vara bedragen.
Allt detta var ju så ypperligt som
någonting kunde vara, och för att icke slutligen
blottställa sig för ett muntligt samtal, skref
han efter återkomsten till staden följande
biljett till Lisa:
“Min fru!
Sedan jag tillbragt all den tid, jag kunnat
undandraga mina tjenstepligter, med att
uppsöka dens vistelseort, som för icke längesedan
stod i det vackraste ljus för mig, fann jag
slutligen målet. Förlåt, om ord felas mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
