Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben för öfrigt temligen kry. Och Lisa, som
märkte att hennes förhoppningar den gången
icke togo skruf, började småningom återvända
till sina fordna vanor. Dessa ljufva
sällhets-dagar, under hvilka till och med några
stumpar af Fredmans epistlar kommo att återväcka
gubbens lifsandar, försvunnno lika plötsligt som
de uppstått. Ännu en gång var den bedragne
mannen försatt i sitt nyss undsluppna
olyckliga öde, och det blef honom så mycket mera
plågsamt som han snart fick tillfälle göra den
bittra anmärkningen, att endast sjukdomen och
den troligen dermed förknippade tanken på
hans bortgång alstrade Lisas 4ömhet.
För att fullkomligt öfvertyga sig härom
låtsade kamrern ett par gånger vara ganska
illa angripen, och han fick icke skäl att tro
hvad han så gerna ville, nemligen att han dårat
sig sjelf med dessa grymma föreställningar.
Nej, det var icke inbillning: i dessa stunder
omgaf Lisa honom med den mest omsorgsfulla
ömhet; men blef han bättre, talade om
framtiden och trodde att kanske vår Herre ännu
ville låta honom lefva ett par år, för att vinna
ersättning för det sist förflutna, då lade sig
unga-fruns panna i icke otydliga rynkor, och
hon försvann med ens från platsen vid hans
gamla kära soffa, alldeles som om hon blifvit
bortblåst.
“Store gud, jag lefver henne till besvär!“
framsuckade gubben och grep efter den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
