Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblickliga lisan i sina otaliga bekymmer,
en stor snus-butelj, stående i fönstret vid sidan
af ett par kamrater.
Fordom snusade kamrern endast litet,
såsom vid högtidliga tillfällen ur gulddosan, för
siratens skull; nu deremot, då så mycket annat
förändrat sig, hade äfven smaken gjort det,
och behofvet att ha något sällskap dref honom
först att då och då påhelsa dosan, slutligen
att hvarje stund anlita dess retelse.
Styfvers-handeln hade längesedan upphört, och hans
enda förströelse numera, då han ej höll vakt
om Lisa eller postade vid reflexionsspegeln,
var att packa ner sitt snus på buteljen, skaka
den, fukta den, sätta den i solen, kortligen på
allt sätt egna den sina omsorger. Och om man
ännu någon gång såg ett matt småleende på
hans läppar, var det då han stod framför
fönstret och betraktade den icke oansenliga raden
med väl ordnade snusbuteljer.
Den stackars kamrern!
Någon tid hade förflutit. Gubben, lika
vårdslösad som alltid, förvånades ej litet att
en eftermiddag, vid uppvaknandet från sin
oroliga middags-lur, se Lisas ansigte med det gamla,
välbekanta, ljufva småleendet lutadt öfver
honom.
“Ack, hvad du skrämde mig!“ sade hon.
“Du sof så tyst — jag tyckte att du icke
andades.“
“Jo jo men, jag får nog kännas vid det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
