Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du gående och hänglar... Men det var sant,
du har icke fått ditt kaffe!“
“Hvad är det nu., hvad skall detta betyda:
ett kraftigt medel., en kopp kaffe!“ Med
gubbens tilltagande misstänksamhet såg han
skuggor öfverallt... “Jag tager alldeles ingenting
in!“ ropade han ifrigt.
“Du måtte väl icke inbilla dig att jag vill
förge dig heller?“ utbrast Lisa skrattande.
“Det vete fan, men så galet kan det väl
ändå icke vara... Hvad menade du med ditt
kraftiga medel? Jag trodde ej att min helsa
låg dig så mycket om hjertat.“
“Du tror så, emedan du alltid misskänner
mig: nu som vanligt gör du mig orätt. Men
jag är van dervid, och jag beklagar mig ej.
Just för din helsa ville jag emellertid att vi i
år reste till en helsobrunn. Jag nekar ej att
det äfven är för min egen skull: mina nerver
ha grufligt lidit af de här sista månadernas
oro och bekymmer. Jag är alldeles säker att
en sådan resa skulle återställa oss bägge till
helsan.“
“Lisa,“ svarade kamrern, i det han med
ett verkligt rörande uttryck lade sin hand på
hennes, “jag ber dig, gör mig icke tokig! Låt
mig vara i fred!“
“Men, lille, min söte, söte gubbe, nu är du
alltför underlig — det är ju för vår helsa, vårt
gemensamma bästa!“
“För ditt nöje, Lisa, min lif och själ icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
