Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Är det då svårare äu vanligt?“
frågade hon.
“Jag har det alltid svårt!“ yttrade kamrern
lakoniskt. Den lyckliga tiden var förbi, då han
vågade tro på hennes deltagande.
Lisa låtsade ej förstå honom. Liksom
omedvetet tog hon den gamle gitarren, hvilken, efter
att ha blifvit förvist från fruns rum, dit en ny,
modern inflyttat, fått plats i gubbens kammare,
lät sina fingrar leka med strängarne och anslog
melodien till Ulla Winblads hemresa från
Hes-singen. Slutligen började hon äfven sjunga.
Dessa toner kunde gubben ej motstå: han
kände sig liksom upplöst af smärta och saknad,
då han erinrade sig skilnaden emellan den
närvarande tiden och den, då Lisa, under en färd
till Hessingen sommaren före deras giftermål,
sjöng samma visa.
Hon hade ej valt ett lyckligt stycke: hon
glömde sannolikt huru många bittra minnen
det borde medföra.
Sedan hon bortsatt instrumentet, förblefvo
de bägge makarne några minuter tysta. Lisa
syntes vänta att som vanligt blifva tackad för
den minsta artighet, hon visade, men denna
gång hände ej så. Hon tycktes emellertid
ej bli vid sämre lynne för det.
“Efter din helsa fortfar att vara så här
odeciderad,“ sade hon och flyttade sin stol
närmare soffan, “så tycker jag att vi borde
taga något kraftigt medel deremot, annars blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
