Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let, gingo på sidan, och på tio stegs afstånd
vandrade i lysande livré en betjent med
kapporna ... Lisa hade god tid att betrakta
sällskapet, som närmade sig. “Hur skall jag
komma in i den societeten?“ var hennes första
tanke. “Och hur, i guds namn, har det
högmodiga våpet notarien kommit hit? Han borde
väl ändå för gammal vänskaps skull vara mig
till tjenst.. Jag skall icke helsa på honom så
kallt som vanligt!“ Inbegripen i så vigtiga
funderingar, hörde hon icke ens hvad gubben
sade: han klagade öfver trötthet och ville gå
hem. Men Lisa drog honom vidare. “De kunna
ej undgå att helsa ... många af herrarne känna
mig, och Wetterqvist... “ Men, o harm, o
plåga, hvilken helsning! Notarien ... han, som
sålt rockar i hennes mors klädstånd och en
gång legat vid hennes fotter — Aan,
upptagen af sin granne, den nu i full lysande
fägring utvecklade Matilda Lindfelt, varseblef
knappt det mötande äkta paret: det var först
då de voro nästan förbi som han, under en
flygtig rodnad, bemärkte sina gamla
bekantskaper och med en dragen formlighet lyfte på
hatten för Lisa och derpå med en viftning af
handen åt kamrern erkände ett slags
bekantskap.
Gud, hvilken förnédring! Lisa kunde knappt
stå på fotterna: hon blef tvungen att sätta sig,
hon visste ej ens om någon annan helsat på
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
