Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Låt oss gå hem!“ sade kamrern. “Du ser
väl att han ej mer än jemnt och nätt känner
igen dig i så högförnämt sällskap.“
Lisa snäste till gubben, så att han
tystnade. Hvad hade hon nu haft för allt detta
bråk! Den der unga damen, i sin beräknade
enkelhet, ändå mera elegant än Lisa sjelf i
hela sin ståt, skulle ådraga sig allas blickar,
till och med deras, som förut sett endast henne,
och Wetterqvist, den förhärdade fordne
fattiglappen, skulle låtsa som han icke vidare
erinrat sig att hon varit hans förtjusning... ack,
det var för mycket! Han skulle icke, det såg
hon nog, skaffa henne in i den societet, dit
han sjelf, gud vet huru, kommit. Men det säkra
var att, då hon ej kunde lefva i den förnämsta
kretsen (och huru skulle hon komma dit), blefve
hon alldeles obemärkt, och hellre än det, hellre
än att bemötas med kall och högdragen
likgiltighet, ville hon vända tillbaka hem. Hon
erkände redan att hon ej handlat klokt, då
hon valt denna brunn, der så mycken “nobless“
gjorde henne till ett intet.
Vid återkomsten i sina rum skaffade sig
Lisa några underrättelser om det sällskap, hon
mött, men hur förvånades hon ej, då hon erfor
att det var den rike grefven från Dagstaholm
med sin grefvinna samt fröken Lindfelt. deras
slägting, och hennes fästman, en häradshöfding
Wetterqvist.. “Fästman .. Wetterqvist.. sjelfva
grefvens på Dagstaholm .. moster Mallas fordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
