Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisa, i trots af sitt löfte ocli i brist af bättre,
återupptagit till nåder.
Då kamrern någon gång suckade — att
knota och klaga hade han * längesedan
upphört — utbrast Lisa förnärmad: “Nå, hvad är
det nu åter igen för ett pustande! Kan du säga
kanske att du icke är lycklig?“
Stackars gubben Lassman., han hade lärt
sig att frukta denna ton, isynnerhet denna
fråga, hvilken, ifall den besvarades med nej,
blottställde honom för en störtsjö af de
klaraste bevis på motsatsen.
“Jo bevars, jo!“ svarade han sakta, men i
sitt hjerta önskade den trötte gubben att han
låge i sin graf. Hur gerna skulle han ej
ha uppoffrat hälften af sin förmögenhet, om
han dermed kunnat återförsätta sig i denna
lyckliga tid, då han satt bakom skärmen och
stoppade sina strumpor och ej hade annat
att förarga sig öfver än madamens
vårdslöshet! Hvarför hade han ej då helt enkelt tagit
hofmästarinnan till sig? Hon hade nog ömt
vårdat honom.
“Ja, det var den gyllne tiden,“ tänkte den
betryckte mannen, “sjelfva den heliga Sabina
skulle ej bragt mig mera under sin toffel, än
Lisa gjort med alla sina konster... Mina
sköna vintrar äro förbi. Jag fryser ej mera.
Lisa, Lisa, du sörjer nog för att gubben hålles
varm!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
