Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomligt öfvertygat sig att det skulle bli
henne omöjligt att intränga i societetens “slutna
kretsar“ eller att ens på de publika nöjena
komma i någon beröring med dem. “Vi
resa i morgon., här uthärdar jag ej längre!“
Hennes ton tålte ej några motsägelser.
“Ja, min vän, ja, kunna vi icke göra som
du vill!“ svarade kamrern, men inom sig tänkte
han: “Jag visste nog att god-dagarne icke
länge skulle vara!“
Och god-dagarne voro också, i ordets
egentligaste bemärkelse, slut..........
Följderna af bruns-resan svedo dagligen i
kamrerns hjerta. Det var ej blott de så
dåraktigt utkastade penningarne, hvilka betydligt
förhöjdes genom den mängd honom omedvetna
räkningar, som efter återkomsten till
Stockholm då och då insändes från fruns
mode-handlerskor, hjelpsamma biträden för den i
stort beräknade färden — nej, det var icke
allenast detta som grämde honom: sorgen låg
ännu djupare, ty efter denna tid blef Lisa
grundligt elak. Hon antog till en ordentlig
sysselsättning att på allt sätt reta gubben, och
olycklig han, om han vågade beklaga sig!
För hvarje dag ryckte Lisa
husbondeväldet allt fastare till sig, och slutligen satt
kamrern såsom en skugga i den buteljgröna
rocken, vid reflexionsspegeln åter vaktande på
ankomsten af sina gamla plågoandar,
löjtnanten och den musikaliske herr B., hvilka bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
