Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
monumentet, en familjgraf, omhägnad af en
jern-balustrad. Men månen lyste lika rättvist på
den fattiges graf som på den rikes.
Hvarje grönskande kulle syntes försilfrad,
hvarje sandgång snöhvit och de dunkla
tem-pelmurarne blefvo sjelfva ljusa genom
återskenet af den glans, som månen kastade mot
de höga kyrkfönstren.
Vindarne, hvilka under dagen varit i frisk
rörelse, lågo nu och gungade sig makligt till
sömns på trädens armar, medan näcken nere
i forssen sjöng sin vaggsång såväl för dem
som för de små ensliga blåklockorna och
ringblommorna på grafvarne, och söfda af sången
och mättade af nattdaggen, böjde blommorna
ned sina hufvuden och slumrade, äfven de.
Allt slumrade, från lysmasken, som
glänste der borta i mörka mullen på den
nyupp-kastade grafven, till svalan, som byggt sitt
hem vid kyrktornets spets.
Det var blott suckarne från ett
mennisko-bröst som störde tystnaden.
Mannen, hvilken så länge suttit orörlig på
sin plats, upplyfte nu hufvudet och såg sig
omkring liksom han sökt ett lefvande
sällskap. Han träffade det också snart, då hans
fot uppskrämde en groda.
”Jaså,” sade nattvandraren, i det han lät
sin själfulla blick, ofördunklad af de tårar,
hvilka hängde i ögonhåren, med ömhet hvila
på det lilla lif, som krälade vid jordkanten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
