Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då han åter besinnade att, hvilken han
än antoge, han knnde vara beredd på att snart
se lärjungen växa hufvudet öfver läraren, hade
han dragit hela. saken i betänkande, ty då det
endast var under sina ensliga fotvandringar
som han hade det nöjet att se sig sjelf i stor
figur, skulle det nästan varit en dumhet att
förderfva detta nöje och nödgas tåla att äfven
hans skugga blef liksom förintad.
Hela planen hade sålunda längesedan lagts
å sido, då farbror Janne, stadd på en tur från
Norge, en dag sakta stretade uppför ett af
Dalslands vilda fjäll.
Han hade just uppnått höjden, då han fick
höra ett starkt och gällt skällande och straxt
derefter såg en liten svartraggig hund
komma sättandes emot sig. Hunden gjorde en
mängd små inbjudande konster, dansade, satte
sig på två fötter och vinkade med de lediga
tassarna, hvarefter han sprang upp och började
skälla på nytt liksom han nu gjort nog för
att förvärfva sig rättighet till någon erkänsla.
Farbror Janne blef icke heller känslolös
för sin nya bekantskaps bemödanden. Och
då han dessutom förstod att dessa måtte hafva
en särskilt orsak, följde han hunden, hvilken,
viftande med svansen och oupphörligt seende
sig tillbaka, sprang förut.
Snart såg den välvillige vandringsmannen
framför sig en liten stuga, liksom inbäddad
bland det romantiska fjällets höga furor. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
