Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ej till stugan hunden ställde kosan,
utan något längre åt sidan till ett slags
jordgrotta, öfver hvilken var hvälfd en stor flat
stenhäll.
Här stannade farbror Jannes ledsagare, i
det han uppstämde en klagohymn, hvilken i
styrka och vildhet tycktes vilja mäta sig med
de indianska dödssångerna.
”Hvad skall det här bli af?” tänkte vår
hederlige farbror, under det han, icke utan
hjertklappning och med föreställningen full af
knifstyng, lik och blod, böjde sig ned för att
lyssna. Och hjertklappningen steg än högre,
fantasien blef ännu hemskare, då han tydligen
hörde någon sucka i det improviserade
fängelset.
Utan tidsspillan anlitade han emellertid
bela sin styrka, och som denna icke var klen,
bade stenhällen snart blifvit undanskjuten.
Men huru bestört blef ej Janne, då han, i
stället för ett blodigt lik, i grottans stora
ur-hålkning fann en liten, för liten menniskofigur
sitta gråtande och skälfvande på en
utskjutande klippspets.
Då vi säga ”en liten, för liten”
menniskofigur, så är detta bokstafligen taladt, ty den
person, som blifvit innesluten i grottan, var
icke sex qvarter hög. Och jemförd med denne,
knnde farbror Janne anse sig som en jätte.
”Hvem är du, din lille stackare?”
”Jag är pysslingen/” svarade den arma va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
