Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och se’n har du varit hemma?”
Tummeliten suckade och nickade.
”Hvarför är din bror elak emot dig?”
”För det att jag sett och kan tala om
mycket, men han sett ingenting och inte har
annat att skryta med än näfvarna.”
Farbror Janne smålog. Derefter blef han
tyst några ögonblick, medan han begrundade
sitt gamla förslag om en följeslagare.
Här, om någonsin, borde han verkställa
det. Att icke tala om den omständigheten att
det ”bar sig så bra”. . Tummeliten blef aldrig
större. . så vore det utan tvifvel en pligt, en
gudi behaglig gerning, att befria denna arma
varelse från sitt närvarande lif och söka göra
honom till en nyttig och förnöjsam menniska.
”Följ mig till din mor,” återtog farbror
Janne, sedan han nu hade allt klart inom sig,
”så skall jag tala med henne! Och vill hon
släppa dig, och du sjelf har lust, så tager jag
dig med mig.”
”Murre med då, för fast Murre inte är mer
än två år, så har han sådan klokhet och
håller så mycket af mig, att jag aldrig
godvilligt skils vid honom.”
”Så får det väl gå för Murre med!”
”Och så,” återtog Tummeliten, ”blir jag väl
galant klädd också.. . Skall herrn visa mig?”
”Icke för pengar, min gosse! Jag skall
lära dig att frukta Gud, läsa, skrifva och räkna,
och så vill jag se till att du får lära dig nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
