Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin husbonde från ”perm till perm” hade den
takten att, till förskingrande af hans
sorgsenhet, uppfinna något af hans älsklingsnöjen.
Och ett sådant var det alltid för farbror Janne,
då han genom sin myndighet kunde bringa
Primus i en liten helsosam respekt för
husbondens stränghet.
Men så fort den goda själen skymtade
någon liknelse härtill i Primus’ godmodiga
an-sigte, var han på stund nöjd och dref ej längre
sitt välde.
Denna gång var farbror Janne dessutom
så mycket benägnare till öfverseende som
Primus’ sorgsna och ödmjuka röst förrådde
både hans varma deltagande och hans oro
öfver att i för hög grad hafva visat detta
deltagande.
”Seså, icke behöfver du bli rädd, min gosse!
Men, ser du, när jag är sorgsen, vill jag ha
min sorgsenhet för mig sjelf.”
”Det tror jag visst, men då husbond är
ledsen, så rinner det alltid något öfver, som
kommer på min lott.”
”Huru så .. har jag sagt något ondt ord ?”
”Sagt. . hvad skulle det vara att säga om
det? En bedröfvelse är en bedröfvelse, och då
husbond har den i hjertat, kan han inte bättre
låsa in den, än att jag ser huru den tittar
fram ur ögonen. Nå, då får jag mitt, för jag
är ju liksom en liten gren af husbond, och
derefter får Murre sin del, efter han åter är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
