Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom en gren af mig .. och derföre hålla vi
oss inte hemma i ro, då husbond går och
spankulerar i sorgsenheten.”
Farbror Janne smålog. ”Tack, Primus,
dina ord göra att jag nu känner mig bättre
till mods. .. Kom och låt oss vända hem!”
Primus och Murre drogo sig något tillbaka.
Farbror Janne gick sakta förut, men stannade
då och då för att betrakta den sköna tafla,
som han hade framför sig.
Nedanför ett af dessa Wermlands fjäll,
hvilka, med den ”eviga skogen” till mantel,
bada sin fot i Klarälfvens vatten, hade läget
blifvit valdt för Dagby bruksanläggning, och
tid efter annan utvidgad, presenterade den sig
nu som en liten köping bland bergen.
En hvälfd bro ledde öfver älfven fram till
en af slingrande alléer genomskuren park, på
hvars högra sida smedjorna med arbetarnes
boningshus bakom sig resté sina röda,
spets-vinkliga tak öfver de skummande fallen.
Närmare bron hejdade likväl strömmen sin fart
och fördelade sig ät venster i en lugn yta
kring den udde, der manbyggnaden med sina
långsträckta terrasser och skugglika
trädgårdar intog herrskareplatsen.
Det lif, som från hamrarnas klappande,
vattenhjulens gång och brukskärrornas rassel
genljudat mot fjällen, hade med vallhjonens
sista hornlåtar dött bort. Det var natten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
