Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbedda kammar-Lotta, som just nu så
sedesamt med florshufva och psalmbok hemkom
från kyrkan.
Vid anblicken af pysslingens synbara
sjelf-förgudning måste farbror Janne tänka på det
underliga i fåfängan. Denna lilla figur, så
löjlig i andras ögon, så fulländad i sina egna,
var den ej ändå sätet för en varm och
innerligt hängifven själ! ”Åh,” filosoferade farbror
för sig sjelf, ”man får aldrig misströsta: det
onda och goda bo alltid tillsammans, och
ge-menligen äro menniskorna bättre än deras i
ögonen fallande lyten annonsera dem.”
”Seså, käre svåger, stig nu upp! Här ha
vi gruppen .... Den förtjenar att ses. . icke
sant?”
”Jo, på tro och heder!” svarade farbror, i
det han med armarna stödda mot verandans
gallerverk gjorde sig klar att skärskåda
alltsammans.
På en hög silfvergrå häst, hvars fina och
stolta former varit värdiga arabisk härkomst,
satt en ung qvinna, som med en lätthet och
ett behag, hvilket skulle fallit sig svårt att
efterhärma, tyglade elden hos sin otålige
gunstling. I detta ögonblick motsvarade hon
bilden af en nyfödd dag, uppstigen ur rodnande
skyar. Ett öfvermått af lif syntes spritta i
hvarje puls, medan den heta purpurström, som
brann i hennes ådror, oroligt böljade under
den hvita ytan. Och dessa ögon, bruna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
