Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hjertans gerna!” svarade farbror.
Inom en half qvart framkördes fröken Ediths
eleganta droska af herr Primus, som syntes
mäkta stolt öfver förtroendet. Och Edith sjelf
lät, sedan hon hastigt ombytt toalett, icke heller
vänta på sig.
Efter en flyktig och brådskande
afskeds-helsning, som knappt kunde sägas ske inom
salsdörren, ilade hon ned. Och utan särdeles
misskund med den rosenfärgade
kräppklädnin-gen snarare kastade hon sig än steg i
åkdonet, fattade sjelf tömmarna, anvisade med en
rörelse Primus platsen bakpå .. och så, med en
förtrolig nick uppåt balkongen, svängde hon
piskan i luften, och droskan for af.
Först sedan dammolnet efter den
sjelfherr-* skande frökens ekipage upplöst sig och blifvit
till intet, löstes den förtretliga spänning, som
för en stund hållit hofrättsrådinnans tunga
fängslad. Hon återknöt nu den mening, som vid
frökne-Kerstins uppträdande råkat gå sönder:
”Du, min engel” (orden riktades till Olga,
hvars ljusa hår ömt smektes), ”får visst aldrig
så mycket att befalla öfver, medan du är hos
mamma!”
”Och jag,” yttrade mamsell Octavie, ”jag,
som så noga studerat Olgas rena sinne, är viss
att hon* om hon än egde en sådan
förmånsrätt, aldrig begagnade den.”
”Mamsell Octavie känner mig bättre än jag
känner mig sjelf, mamma!” svarade Olga blygt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
