Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag vet blott att, om mamma gåfve mig samma
frihet som Edith, jag ändå alltid måste fråga:
Tillåter mamma att jag gör så?”
”Man ser att du noga begagnat
undervisningen !” inföll farbror Janne med ovanlig tvärhet.
”Jag hoppas att det ej förtjenar
förebråelse ?”
Lärarinnans blick föll med ett iskallt
fråg-tecken på den varmhjertade mannen.
”Sanningen att säga, tror jag likväl att
det så gör, ty hvad Olga nu sade smakade
verkligen af någon bitterhet mot Edith, och
ännu aldrig har jag hört Edith yttra sig
bittert om Olga.”
”Nej, det tror jag väl!” utbrast
hofrättsrådinnan med ett uttryck af oförställd förundran.
”Man har svårt att vara bitter mot englarna!”
”Prat.. . jag undrar minsann hvar de
englarna gå?”
”Detta är icke just nytt, fast det är
ledsamt!” yttrade unga fröken, i det hon meden
harmsen min reste sig från stolen.
”Hvad är det som ej är nytt, min du?”...
Min du var ett smekord, som gubben ofta
nyttjade till sina brorsdöttrar, och den ton, hvari
det nu yttrades, lät så hjertligt mild, att den
förorsakade en blyg tvekan i Olgas röst, då
hon dröjande svarade:
”Farbror har alltid hållit mera af Edith.”
”Jag håller af er bägge två, men orättvisa
tycker jag ej om, och icke heller lider jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
