Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de blickar, som torde lnra bakom gardinerna
i kavaljersflygeln, så gå ut på verandan!”
”Åh, de svälja mig väl icke!” sade
Hortense leende. ”Men utan prat.. verandan är
allra svalast, och med din tillåtelse...”
”Fråga hellre blommorna... de blifva visst
afnndsjuka, om du kommer ut.”
”Smickrerska!”
”Hvarför säga så?” frågade Olga mildt.
”Jag skall icke säga det.. jag vet att du
håller af mig så mycket, så mycket.. . Men,
söta du, hur mår tant?”
”Jo, jag tackar... hon kommer snart.”
”Och Edith?”
”Hon har rest ensam till Duringe.”
”Hur ledsamt!”
Men detta ”hur ledsamt” motsades af den
förhöjda elden i den unga fruns öga... ”Vår
goda mamsell ^Octavie, hvar håller hon till?”
”Hon gör sin toalett.”
”Således, med undantag af Edith, är ni
hemma allesammans?”
”Ja, allesammans, och ändå något
derut-öfver, ty farbror Janne är hitkommen.”
”Det var högst angenämt... Men hör på,
Olga lilla!” Den täcka Hortense visade sig nu,
dels för att akta blommorna, dels för att skaffa
sig sjelf en behaglig svalka, än i den ena,
än i den andra af de attityder, som Olga nyss
sökt efterhärma.
”Hvad vill du säga?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
