Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de icke erhållit en flyktig helsning,
skulle de hafva trott att hon ej sett någondera
af dem, då hon långsamt och tankfullt och
med ett utseende, som återspeglade allt annat
än solsken, gick uppför trappan till sina egna
rum.
De tre herrarne blefvo qvarstående med
stirrande blickar och temligen forlägna
der-öfver att de i hvarandras närvaro lidit detta
nederlag. Men slutligen blef just detta sista
ett slags tröst, ty det bevisade åtminstone att
deras gudomlighets missnöje ej var riktadt åt
någon enskilt, utan att, om något missnöje
verkligen fans, det då i lika grad egnades alla.
”Hennes känslor ha blifvit uppskakade af
predikan f sade baronen, som först yttrade sjg.
”Jag tror snarare”, inföll presidenten, ”att
den infama lukten af åbrodd inverkat på
hennes nerver. Jag mins ännu sedan sist, då hon
visade mig den enskilta gracen att begära
mitt sällskap åt kyrkan, huru jag led.”
”För min del”, utlät sig öfverstlöjtnanten,
”ger jag mig böfveln på, att herrarne båda
två ha orätt och att det är hvarken mer eller
mindre än en af hennes vanliga kapriser.”
”Hm!” sade baronen.
”Hm, hm!” sade presidenten.
Man insåg att ämnet ej var lämpadt för
dispyt.
”Jag vet icke”, återtog öfverstlöjtnanten,
”huru herrarne ha det stäldt med sin tid, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
