Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gif mig boken der och näsduken. .. sätt
så hit ett glas friskt vatten och säg till att
jag icke blir störd! Jag är sömnig.”
Så fort Kerstin tillslutit dörren, reste sig
Edith åter upp.
Men långt ifrån att söka någon förströelse
af boken, blef denna icke ens öppnad.
Der-emot tog hon vattenglaset med en häftighet,
som utvisade stark rörelse, och sedan hon
tömt innehållet, började hon gå fram och åter
på golfvet, än fort, än långsamt, medan färgen
på hennes ansigte skiftade lika snabbt som
hennes barm höjdes och sänktes.
Under inflytelsen af denna synbart djupa
sinnesoro var Edith obeskrifligt skön. Hennes
stora ljusbruna ögon insveptes ena sekunden
liksom i en dimma af tårar, medan de i den
andra gnistrade af en föraktfull harm; under
den tredje åter upptogo deras speglar en
bitter förödmjukelse, som likväl blixtsnabbt
lem-nade rum för ett nytt hemlighetsfullt välde,
hvilket kom dem att lysa af en öfverjordisk
glans, men också att straxt derpå sjunka
tillsammans.
”Nej,” var det enda ord som då och då
undslapp hennes läppar, ”nej, millioner gånger
nej /”
Efter uttalandet af alla dessa nej syntes *
hennes krafter uttömda. Hon utbrast i tårar,
lade sig åter på soffan och gret sakta, men
En nyckfull qvinna. 1. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
