Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med detta uttryck af tröstlöshet, som tycks ge
allt hopp förloradt...................................
”Vi få då icke se Edith i afton ?” sade en
timma sednare den täcka Hortense till
hofrättsrådinnan, som kämpade med att dölja sin
förtrytelse.
”Jag skulle tro,” började hon snäft, ”att
det är något så vanl. ..”
Men längre hann icke hennes nåd, ty
några toner från en frisk klingande röst
hördes i förmaket, och i nästföljande ögonblick
inträdde Edith, lugnet, ljufheten och behaget
sjelft.
Sedan hon med en lätt böjning helsat
sällskapet, gick hon fram till sin mor, kysste
vördnadsfullt hennes hand och sade med ett
småleende och en blick, som kunnat smälta det
mest befästade modershjerta: ”Förlåt mig, goda
mamma, men sanningen att säga, var jag så
trött af alla mina ansträngningar, att jag
be-höfde en halftimmas sömn.”
”Jag har knappt sett till dig förr på hela
dagen!” svarade hennes nåd, ännu bibehållande
sin stela hållning.
”Så skall mamma få se mig hela aftonen
i stället, och hela dagen i morgon, och hela
dagen i öfvermorgon, ty från solens uppgång
till dess nedgång ärnar jag sitta här och
arbeta på. . . lika godt hvad, ni skall väl få se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
