Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig till fortepianot!” bad den unga frun med
hjertlig enträgenhet.
”Alltför gerna.”
Edith reste sig åter, men Hortense, som
hoppats på tillfälle att få fortsätta sitt
intressanta nonéens med bruksförvaltaren (hon anade
ej att han redan glömt hvartenda ord, som
blifvit sagdt), kände sig svåra förnärmad, då
hon såg honom skynda fram för att öppna
instrumentet och sätta stolen till rätta åt Edith.
För att dock på vissa unga damers vanliga
sätt uppsöka en lindring i sin förtret, hviskade
hon till guvernanten:
”Hvilket löjligt fjäsk . . men jag fruktar
verkligen att mödan är förspilld.”
Mamsell Octavie gaf intet annat svar än
ett slags odeciderad näs-ton.
Och mödan var, som Hortense förutspått,
verkligen förspilld, ty utan att säga ett ord,
vände sig Edith från fortepianot och fattade
gitarren, till hvilken hon sjöng ett par små
folkvisor, enkom för farbror Jannes nöje.
”Fröken sjunger de sista tonerna orätt!”
sade Helmer och besvarade med en lugn blick
Ediths, hvilken uttryckte den mest oförställda
förvåning.
” Or ätt f
Edith hade blifvit så van att anse sin röst,
sin smak, sin metod och framför allt sitt mu-
sikaliska öra så öfver allt klander, att bon nästan
betraktade Helmers anmärkning såsom en dum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
