Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dristighet, endast förklarlig genom brist på god
uppfostran.
”Ja, jag tager mig den friheten att
vidhålla det fröken icke sjöng rätt.”
”Var god och korrigera mig då!” svarade
Edith, i det hon med ett spefullt leende
framräckte gitarren.
”Det vill jag gerna göra!” yttrade Helmer
med en enkelhet, som förtjuste Hortense, Olga
och mamsell Octavie och kom deras hjertan
att klappa af väntan och snart af triumf vid
den högmodiga Ediths öfverraskning, då
Helmer, efter att ha omstämt gitarren, obesväradt
började knäppa på den och sjunga samma
lilla folkvisa med några förändringar, som
gjorde den dubbelt skönare.
Om ej Helmers basröst utmärkte sig för
någon storartad, ovanlig skönhet, var den dock
så ren, så djup och vibrerande, att den vann
till och med, och kanske allra mest, Ediths
bifall, ehuru hon blott helt kort sade: ”Jag
tackar för lektionen!”
”Och jag, som icke vetat att herr Helmer
sjunger!” yttrade hofrättsrådinnan med en min
och ton liksom han begått en half stöld
genom att undanhålla denna talang. ”Kanske,
när det kommer till stycket, trakterar herr
Helmer lika magnifikt sin fiol, ehuru alltifrån
den stund, jag fick veta att herrn hade en
sådan, herr Helmer varit för difficil att lemna
bedömmandet om sin förmåga åt oss?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
