Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Skrifningen faller af sig sjelf, då jag
ingått på saken. Och var säker att, ehuru jag
har mina skäl att neka det ena, jag icke skall
försumma det andra — ansvaret för framtiden . ..
och nu farväl!”
De talande åtskildes. Den ene riktade
hastigt sina steg tillbaka genom parken, den
andre åt bakporten, och Edith hann jemt och
nätt, till förekommande af ett möte, som hon
ville undvika, att stiga bakom en gigantisk
slokbjörk, då en ung snyggt klädd bonde
trädde ut och aflägsnade sig på gångstigen.
Så snart mannen var ur sigte, gick Edith
åter fram och skyndade in i parken, der hon,
efter en icke särdeles lång vandring, kastade
sig ned på en liten backe, hvars friska
blommor hon mekaniskt uppref, söndergnuggade
och strödde i luften.
I detta ögonblick var Edith icke skön.
Ett spotskt leende satt på hennes trotsiga
läppar, och en oqvinlig vrede (ehuru den i
sjelfva verket egde en fullkomligt qvinlig grund)
vanställde ädelheten i hennes anletsdrag.
Men lika hastigt som vindfläkten böjer och
åter upprättar trädets grenar, lika hastigt bytte
Edith om skepelse, ty annalkande steg sade
henne, att hon ej längre var ensam. Och
hvem som nu såg den tankfulla likgiltigheten
i hennes ansigte och hela ställning, kunde föga
ana de häftiga rörelser, hvilka nyss föregått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
