Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var bruksförvaltaren som långsamt kom
fram genom en af de slingrande gångarna.
Ännu varseblef han ej Edith, ty hans blick
var med ett sökande uttryck häftad på
jorden: än spanade den till höger, än till
ven-ster, och af den lätta oro, som afspeglade sig
på hans ansigte, var det synbart att han gerna
önskade erhålla det förlorade åter.
Han var redan ett par steg förbi den plats,
der Edith satt, då han såg sig tillbaka.
”Ah, fröken ... jag ber om ursäkt!”
Helmer helsade mera förbindligt än vanligt,
men Edith, om möjligt, ännu mera vårdslöst
och likgiltigt än bon brukade.
Af tankspriddhet hade hon nyligen ur
kläd-ningsfickan upptagit en liten biljett, som, sedan
föregående dag legat der, och var nu
mekaniskt sysselsatt med att linda den upp och
ned mellan fingrarna.
”1 händelse,” yttrade Helmer, som stannat
helt nära Edith, ”fröken icke skulle finna min
begäran för mycket närgången, ville jag gerna
utbedja mig att få veta utanskriften på den
der biljetten?”
Edith såg på honom med ett småleende
tusen gånger retsammare, än om hon öppet
visat sin förundran. ”Jag fruktar verkligen,”
yttrade hon, ”att herr bruksförvaltarns farhåga
icke är utan grund.”
”Jag är dock icke alldeles så oförsynt som
fröken tycks tro. Saken är, att då jag nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
