Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nåväl, ehuru ogerna bifaller jag då,
säker att du en annan gång, då vi äfven kunna
vara af olika menings räknar mig denna
efter-gifvénhet till godo.”
Edith svarade endast med ett fint leende.
Derefter kysste hon sin mors hand och bjöd
god natt.
Följande söndags-förmiddag var det för
dem, som innan predikans början befunno sig
i kyrkan .. och det var nästan hela
församlingen .. en rörande, om ock en klandrad syn,
att se den unga Edith, i sin luftiga, hvita
kläd-ning, med ett himmelskt strålande uttryck på
sin panna och med barnet i sina armar, skrida
fram öfver kyrkgolfvet, åtföljd af en lång rad
gubbar och gummor.
Under hela akten hade Ediths englasköna
anlete, från hvilket bvarje nyckfull skiftning
försvunnit, detta utseende, som vi (med behof
att hylla andens skönhet såsom den högsta)
pläga kalla öfverjordiskt. En sublim värdighet
låg i hela hennes väsende, hållning och
ställning: icke det ringaste af en ung flickas
besvärade bryderi öfver att veta sig ett mål för
så många blickar och anmärkningar röjdes hos
henne. Det var en jungfrulig mor som
syntes ha glömt allt, som tilldrog sig utomkring
henne.
Men emot slutet af ceremonien föll hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
