Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick på sakristian, och visst måtte något
jordiskt intryck dervid verkat på hennes sinnen,
ty en högre purpur flammade öfver hennes
kinder, medan blicken ännu en gång halkade
åt samma håll, för att likväl sedan utan
uppehåll hvila på barnet.
I den halföppna sakristidörren stod Helmer
stödd mot dörrposten i en ställning, som
visade hela ädelheten och smidigheten i hans
figur. Det vanliga lugna och behagliga
allvaret på hans ansigte syntes i dag ha lemnat
rom åt en, man kunde gerna säga, inspirerad
rörelse. Varmt och själfullt hvilade hans öga
på Edith, och då hon såg upp, träffades deras
blickar utan att hana förändrades eller
nedslo-gos. Först då de för andra gången möttes,
sjönko äfven hans, liksom vikande för tvånget
af den hemliga befallningen i hennes..............
”Mamsell Octavie,” hviskade Olga, i det
hon sakta drog sin lärarinna i klädningen, ”se
på herr Helmer, se ...”
”Ts, Olga .. det passar ej, då man är i
kyrkan, att tänka på annat än Gud!”
”Det var just det jag ville beklaga, att
herr Helmer ej synes göra... Men hur i all
verlden är det: mamsell Octavie darrar så . ..
ack, söta Octavie mår visst illa?”
™Jag — hvad Olga pratar ... Men se nu
slutar akten .. Har Olga slagit upp sin psalm?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
