Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom ytterligare den försäkran, att ingendera
tillhörde Lotta.
”Hvem kan det vara?” tänkte Primus, som,
då han icke fick sköta sina egna affärer, ej
hade det ringaste emot att förströ sig med
andras .. ”En karl och, så visst som dagen är
ljus, en qvinna ... Jag skall se efter ...”
Härmed gled Primus lätt som en råtta
längre fram i snåret och lade- sig så, att han,
utan att sjelf ses, ganska väl kunde skönja de
kommande.
Det var Helmer och den unga enkan.
”Se, det var snällt.. de ville att jag skulle
få en rolig stund!” smågrinade Primus, i det
han lät sina qvicka ögon spela kring en stor,
präktig tufva, der Hortense med ett sakta ”ack,
förlåt, men jag måste andas ut!” tog plats,
genom blicken inbjudande sin följeslagare att
dela hvilosoffan.
Men Helmer var icke så närgången: han
satte sig i gräset några steg från sin täcka
värdinna, hvilken fört honom till ungskogen
för att få höra hans råd öfver de
anläggningar, hon der ärnade göra, liksom hon förut
varit i behof af hans råd angående
utarrenderandet af ett visst hemman, som kunde skiljas
från gården.
”Så oppgifven menniskan ser ut!” tänkte
Primus, der han med undrande uppmärksamhet
betraktade Hortenses oupphörliga fläktande med
den på sidan nedfällda parasolletten, hvilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
