Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga Lotta huru högt han föraktade henne
och huru långt hon var från hans sinne, der
hon ”för resten aldrig varit, fast hon af näsvis
fåfänglighet och illmarig qvinnolist velat inbilla
sig sjelf och andra, att hvarenda karl blef
galen, baraste hon råkade blinka med ögonen
framför honom.”
Då Primus, hvälfvande allt detta i sitt
buf-vud, kommit från landsvägen in i ungskogen,
som hörde till Glanberg, men på stigen, som
ledde åt herrgården, ännu icke såg till Lotta,
beslöt han (för så mycket större effekt vid sitt
oförmodade uppträde) att gömma sig ett stycke
längre in bland buskarne.
Sagdt och gjordt.
Primus’ lilla apgestalt försvann i buskaget,
och Murre, som varit på älskogsäfventyr förr
en gång, visade en anständighet och
modera-tion, som gjorde honom dubbelt dyrbar för
husbonden. Han hade till och med den
grann-lagenheten att han beqvämt kröp ihop och
somnade.
Vid pass en hali timma hade förflutit, då
den ltfle älskaren (hvars vakt inträffade
aftonen af samma dag som vi bivistat dopfesten
i kyrkan) fick höra steg af någon gående,
men tyvärr icke på den gångstigen, som gick
åt landsvägen, utan på en af dem, hvilka ledde
omkring i den vackra ungskogen. Snart märkte
han äfven att det var tvänne personer, och
sjelfva rösterna, som nu läto höra sig, gåfvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
