Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparkningar och alla möjliga chikaner, kände
han ett visst jemförligtvis lugnt tillstånd ingå
i sin varelse. Och klappande Murre, till
tecken att berserkavreden nu lemnat honom, satte
han de små benen åter i gång.
Inkommen i Dagby-parken hade han ej
hunnit särdeles långt, innan han (hvars
tuppsteg aldrig hördes på afstånd) fick sigte på
en ny syn.
”Hvad i herrans namn går åt den.. månntro
hon har magkramp?r sade Primus till sig sjelf,
i det han mellan de lummiga trädstammarna
betraktade huru mamsell Octavie, sittande på
marken, kastade sig än åt höger, än åt
ven-ster, under ett slags vildt skratt.
”Ha ha ha, förträffligt, gudomligt,”
mumlade hon halfhögt, ”de se ingenting sjelfva,
icke de andra heller, men vänta, vänta, j
skolen nog få se, då jag tänder ljusen, och jag
skall, ja, jag skall.. ha ha ha.. jag skall
tända dem! Då en så obetydlig person som jag
icke kan lysa sjelf, så är det väl icke för
mycket begärdt att få putsa lamporna vid
rampen för spektaklet... Och gåsen der borta
också och kycklingen här hemma, fyra
stycken . . ha ha, så befångdt!”
”Den der är nu väl splitt galen,” menade
Primus i djup förundran, ”eller kanske hon
fått koleran? Hon ser riktigt ut som hin
ondes dotter .. uj-i-a-mig . .. Det är bäst att
packa sig härifrån: hon riktigt skrämmer en!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
