Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kurragömma, fick jag se och höra... ett helt
äfventyr .. .”
”Bevars!”
”... med både början, midt och slut på
ändan . . Men fröken är väl så beskedlig och inte
berättar det, för inte är jag den som vill att
lilla hennes nåd på Glanberg skall bli en visa
i bygden för min skull, och ej heller vill jag
råka i händerna på bruksförvaltarn.”
Det dröjde några ögonblick innan Edith,
som, skakad af en kylig aftonfläkt, lyckades
öfvervinna den rysning, denna qvarlemnat.
Med kort röst svarade hon ändtligen: ”Tig
blott sjelf du, käre Primus! Jag är icke alls
nyfiken på ditt äfventyr i skogen.”
”Men fröken kunde få skratta lite grand.”
”Skratta ... ditt äfventyr var då roligt och
icke af det rörande slaget: det tål jag ej.”
”Jag tror visst, fröken, om jag inte bedrar
mig, att det var ämnadt att bli mera rörande
än sjelfva trollsvanens, men det blef baraste
en liten rolighet af alltsammans.”
”Låt höra då!”
En solglimt, som just nu efterträdde den
kyliga aftonfläkten, spridde en behaglig värme
i Ediths lemmar.
Hon darrade ej mer.
”Det var på det här sättet, att lilla
hennes nåd på Glanberg kom trippande bredvid
bruksförvaltarn genom skogen, men som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
