Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Uppmuntra mig baraste en liten smula,
så skall jag tala om det, som är pengar värdt!”
För att göra Primus rättvisa, måste man
säga att, af alla de saker han uppfångade,
och de voro många, ty hvar kunde ej Primus
rymmas, han icke satte hälften i omlopp. Noga
räknadt, var det dock endast husbonden och
Murre som utgjorde hans förtrogna, ty i sitt
icke obetydliga högmod förekom sig Primus
alltför upphöjd öfver betjeningen och hade ej
det minsta emot att af bruksbarnen kallas
”herr” Primus.
Till fröken Ediths förmån skulle nu göras
ett undantag. Han ville gerna muntra henne,
och han hade en så riktig uppfattning, att
han på sina fem fingrar kände att fruntimmer
alltid med intresse lyssna till hvarandras
nederlag.
”Nå, hvad har du då sett, din
pratma-kare?”
”Jo, fröken, jag var händelsevis (det är så
ljufligt att spatsera på söndagseftermiddagen)
bortåt Glanberg till.”
”Åt Glanberg?”
Edith syntes på väg att gäspa, men den
rörelse, som förändrade mimiken i hennes
an-sigte, ville dock icke riktigt passa ihop med
en gäspning.
”Ja, fröken, och i den granna ungskogen, der
jag och Murre sprang i all sköns ro och lekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
