Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Då herr Helmer sjelf åtager sig mitt
försvar, lemnas ingenting annat öfrigt för mig,
än att erkänna det förseelsen var uppsåtlig.
Men efter herr Helmer både insett och erkänt
min vana att säga allt hvad som faller på
läppen, så skall han säkert vara lika
beredvillig att ursäkta mig, då jag öppet förklarar
att min mening icke förändrats, trots den
jem-likhets-ton, han anser passande att antaga.”
”Edith, du glömmer dig!” yttrade
hofrättsrådinnan med en sträng blick.
Farbror Janne trummade en marsch på
fönsterrutan, medan Olga och hennes lärarinna
utbytte blickar tydande på hemlig förtjusning,
ty utan all fråga skulle man väl nu en gång
få se Helmer taga humör.
Men med denna kallblodighet, som mest
retade Edith, kanske derföre att hon sjelf så
föga kunde beherrska sig, svarade han, i det
han upptog och lätt bugande återlemnade
garnnystanet, som hon omedvetet fällt: ”Fröken
Edith är verkligen mera god än det i hast
synes, då hon på detta sätt behagar taga
hand om min edukation. Jag har endast att
önska det jag icke måtte bli för mycket
egenkär, ty få utmärkelser från ett fruntimmer
kunna jemföras med den, att se sig ett mål
för hennes små oskyldiga sarkasmer.”
Vid denna, såsom Edith i sitt sinne nämde
den, oblygaste af alla sarkasmer blef segern
i Helmers händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
