Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit fylld sedan han förlorade föremålet för dess
dyrkan, väcker ofta hos honom den
föreställningen att, ifall Gud ännu en gång sände
honom en god engel, som icke skydde att dela
hans lif, mörkret i detta lif då skulle
förskingras. Med ett rörande hopp, en brinnande
längtan faster han sig vid den sköna tron, att
denna ljusets makt skall underkufva det
ondas. Och begåfvad med mäktiga, alltför
svärmande känslor, blir det utan tvifvel en stor
och allvarlig passion som han kommer att egna
denna engel, hvilken han söker och som hans
böner måhända lyckas tigga från himlen.“
Under det Helmer uttalade de sista
meningarna, hvilade hans öga oafvändt på Edith.
Hennes panna och kinder voro öfvergjutna
af en mörk purpur, medan uttrycket af ett
obestämdt lidande förlänade hennes ansigte detta
slags högre och ädlare sköphet, som blott i
sällsyntare ögonblick uppenbarades hos henne.
“Min rapport är slutad!“ yttrade Helmer,
i det han reste sig upp.
“Tack . . jag har förstått den ... Har herr
Helmer något* enskilt att tillägga?“
“Jag skulle visserligen vilja säga ännu ett
par ord, men jag fruktar att jag redan tröttat
fröken., än mer: jag fruktar att såra.“
“Säg i afton allt hvad herr Helmer
behagar ... jag är icke vid lynne att ta det illa! “
“Nåväl då, fröken Edith! Jag såg i
gref-vens öga, när han nyss gick ut härifrån, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
