Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid sin återkomst syntes hon förvandlad.
Tyst och tankspridd sökte hon nu hvarje
passande förevändning att undvika grefven,
dock aldrig omildt, och visade öfver hufvud i
hela sitt väsen denna obeslutsamhet, som
tillkännager oupphörligt vacklande idéer....
Så gick åter en vecka.
”Kanske besvärar jag fröken med min
närvaro?” sade grefven en dag, då han tycktes
känna att så var.
”Nej,” svarade Edith, ”det är endast mitt
eget lynne som besvärar mig.’ Jag har ingen
sämre vän än mig sjelf.”
”Och jag”, sade han sakta, ”tycker mig ej
ega någon bättre vän, än fröken i sin
oändliga godhet är för mig.”
Edith smålog. Men leendet var matt.
”Hvad har jag väl gjort att förtjena detta
loford . . intet F
”För guds skull, säg mig icke det!
Fröken har gjort mig detsamma som englarne
gjorde, då de fordom besökte de dödliga för
att gifva dem budskap från himlen .. de, som
erhöllo dessa budskap, styrktes och
hugsvala-des: de kände paradiset växa upp i sina
hjer-tan och de tillbådo i stum, men ödmjuk
hänryckning de heliga budbärarne.”
I Ediths öga glänste en tår. . Hon vände
sig bort.
”Har jag sagt något, som kunnat plåga
eller misshaga?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
