Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Icke det, men jag känner mig beklämd
vid att böra grefven så svärma!”
”Förlåt.. jag visste icke att detta kallades
svärmeri... jag trodde mig blott säga att jag
boppades få anse fröken Edith som min vän.”
”Och anse mig så, ty jag är det af själ
och hjerta! Men tillgif, om jag ej alltid
förmår visa det., ty”, tilläde hon, hastigt infallande
i en annan ton, ”grefven har väl längesedan
märkt att jag är en bortskämd varelse med
flera nycker än vi räkna dagar i året.”
”Fröken anklagar sig orättvist.”
”Orättvist. . det få vi se. . . Jag råder
grefven emellertid att härda sig, ty, tro mig,
englaskepnaden, i hvilken grefven hittills
lyckats se mig, faller nog, hvad det lider.”
”Ack, detta skämt är grymt. . skona mig!”
Men Edith var ej nu i det lynnet.
”Ingalunda!” återtog hon. ”Grefven skall
ej skonas, ty alla illusioner äro vådliga.”
Detta blef för starkt för grefve Herman.
Han betraktade Edith med en viss rädsla.
”Icke så!” bad han mildt. ”Tag icke min
illusion ifrån mig. . den skänker mig så
mycken sällhet! Frökens fel, om det finnes
sådana, ser jag ej.”
”Men grefven lider af dem,” sade hon med
ett anfall af ånger, ”och det är illa och så
mycket värre som jag fruktar det icke blir
sista gången . . . Jag är obotlig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
