Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det torde falla henne in ändå.”
”Ack, hvilken evinnerlig skada att en så
öfverdådigt skön och behaglig menniska skall
ha så många fel... och man kan icke neka
till att hon har sådana.”
Gubben bifogade det sista i en ton, som
lät förstå att han ej ogunstigt skulle upptaga,
om han blefve vederlagd.
Men Helmers enda svar utgjordes af en
lätt skakning på hufvudet, och litet förtretad
öfver att ingen fans, som ville försvara hans
gunstling, då han ej sjelf kundé försvara henne,
högg gubben tvärt af ämnet.
Sedan Helmer gått, förekallades Primus,
och befallning utfärdades att de upptagna
sakerna åter skulle läggas ned igen för obestänrd
tid.
”Det var ett skönt beslut, husbond,”
förklarade Primus, ”ett riktigt rart beslut.. vi
ha’t inte så illa der vi ä!’”
”Åb, vi ha det just icke så godt heller!”
menade farbror, som med all sin goda vilja
icke kunde slå bort trånaden efter det fria
lifvet på landsvägen med dess besvärligheter,
nöjen och tusen tillfallen till goda och
glädjande tankar.
Ja, huru ville han bete sig för att nu få
se en enda så lustig grimas uttryckande
förtjusning, som han så ofta fick le åt, då han
lossade skinnpåsen från Murres hals och för
de gladt gapande små bondbarnen uppdrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
