Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa känslor. Nej, kärlek af sådan
beskaffenhet kan visst nppstå, och jag hvarken
för-dömmer den eller förundrar mig öfver den, ty
ho kan säga hvarifrån kärleken kommer, men
den föds, blomstrar, lider ocb dör inom sin
behöriga tid, och deraf varder ej annat än
ett minne.”
”Hennes nåd har sin egen filosofi.”
”Möjligtvis, men hela denna afhandling
knnde vi lika gerna hafva besparat oss, ty
Ediths vådligt opassande högmod har ställt
Helmer på en plats, som nogsamt visar det
hon icke ens i sällskapslifvet vill erkänna
honom som jemlike.”
”Och det tror ...”
”Ingenting vidare! För att dessutom
tydligt visa mamsell Octavie hur orimlig jag
finner denna anklagelse, för hvilken vi ej ega
ringaste bevis, så skall jag sjelf (i händelse
Edith verkligen reser) föreslå Helmer till kusk.”
”Ah, hennes nåd, hennes nåd!”
Mamsell Octavies röst darrade. Hvad hade
hon nu för sin första manöver?
Jo det, att hennes nåd ganska klart
genomskådat henne och i hemlighet log öfver de
dårskaper, hvartill svartsjukan kan förleda.
I samma ögonblick inträdde Edith, hållande
en låda fransyska blommor i sin hand.
Med en halft tvungen, halft skämtande ton
sade hon:
”Skratta åt mig, mamma, jag kommer för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
