Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att begära råd i afseende på min paryr .. . Skall
jag taga kameliorna eller den bär praktfnlla
balfkransen .. kanske är den ändå nog lysande ?”
”Du far då verkligen oaktadt din vägran?”
”Jag vägrade ej, ty.. .”
”Ty?”
”... jag hade besinnat mig.”
”Nå, jag är för van vid dina infall att bli
särdeles förvånad, min kära Edith! Jag vill
säga till om landåen, och då bruksförvaltaren
också skall dit, så behöfver han ej taga
enskilt åkdon. Han kan ju få den
förtroendeposten att köra.”
Ett par mycket naturliga rynkor skuggade
Ediths vackra panna, och man kunde ej gerna
se något mera misslynt än hennes utseende,
då hon svarade:
”Kära mamma, om det varit fråga om till
exempel grefve Herman .. förutsatt att han ville
åtaga sig det.. kunde detta projekt ha
kallats en förtroendepost, men mot herr Helmer
blir det endast en oartighet: betänk att
rem-placera kusken med bruksförvaltaren!”
Hofrättsrådinnan kastade en utmanande blick
på mamsell Octavie.
Denna såg bort för att dölja sin djupa
rodnad.
Men som hofrättsrådinnan beslutit blef det,
ty innan Edith hunnit göra någon ytterligare
invändning, hade hennes mor med dessa ord:
”Åh, han förstår nog att det är en artighet!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
