Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gud nåde mig, så länge verlden står, fruktar
jag att flickorna alltid bli litet konfysa, då de
skola bort Nånå, de bli så mycket klokare
som hustrur.”
”Oöra de det?” frågade grefven med ett
blygt ögonkast genom fönstret.
”Naturligtvis.”
Grefven hörde ej svaret... Edith hade från
vagnen sett upp med en god, varm blick.
22.
Resan till fadderskapet.
- ”Befaller fröken att vi köra fort eller
långsamt? Vägarna damma ännu temligen!” sade
Helmer, i det han vände sig inåt vagnen,
hvilken just nu lemnade allén.
”Ifall tiden icke är mycket liden,
bekänner jag att jag är lite rädd om min paryr.”
Edith yttrade dessa ord i en ton, som,
kanske henne sjelf omedvetet, hade den
egenskapen att tillkännagifva det stora
skran-kets fall.
Helmer såg på henne.. det var en hastig,
men djup blick, hälften ett småleende, hälften
en rysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
