Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom straxt derpå tillbaka med den sprattlande
lille älskaren på armen.
Visst var Primus yr i hufvudet, nästan balft
sanslös, men icke dess mindre ville han långt
hellre hafva krupit fram än underkastat sig
den för hans manliga värdighet så förfärliga
kränkningen att båras af sin dödsfiende.
”Nå, huru är det med dig, min gosse?”
frågade Helmer vänligt. ”Ingenting allvarsamt,
eller hur?”
”Allvarsamt!” gnisslade Primus, hvilken det
ännu roade Jonsson att lik en docka
qvar-hålla på armen, under det han, för att ännu
mera reta sin lille rival, ömsint klappade
honom på de små fötterna och mumlade:
”Stackars niten, stackars min puttifnask, så illa han
stötte sig!”
”Hvar i all verlden skall jag nu göra af
dig, min beskedlige Primus ?’’ tilläde Edith
bekymrad.
”Jag är inte alldeles död än, fröken!”
svarade han, och för att visa det han återfick
krafterna, började han raskt göra inbrott
mellan Jonssons hals och balsduk och så riktigt
grundligt begrafva sina tio fingrar i kuskens
respektabla hals, att denne med ett: ”Aba, jag
tror du vill strypa mig, din lille satan!” hastigt
slängde honom ned.
Då Primus åter stolt ville resa sig, befans
likväl att ban hade stor svårighet att uppbära
sin person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
