Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, oaktadt baronens oupphörliga knackningar
på dörren, ej öfvertygas om annat.
Emellertid hade ryktet om anledningen till
den fördröjda akten haft god tid att sprida sig.
Helmer blef ej den siste som erfor den.
Ifall denna sårade honom mer än Ediths
alla föregående ohöfligheter, så hade han
åtminstone den tillfredsställelsen .. om det var
en sådan.. att höra hennes uppförande från
alla håll klandras.
Men Edith sjelf satt der med en min så
stolt, att ingen vågade sig fram med minsta
stickord.
Sedan ceremonien börjat, gick hon att ställa
sig vid dörren jemte flera andra af de
sällskapande fruntimren.
Men hon önskade att hon låtit bli detta,
ty så allvarligt imponerande syntes Helmers
sköna ansigte under dessa högtidliga ögonblick,
att hennes hjerta nästan qväfdes under de
våldsamma slagen. Och då en blick ur hans stora
djupblå ögon i detsamma föll på henne (som
nyss gifvit vika för den onaturliga nycken att
inför ett stort sällskap bereda honom en skypif),
sjönk hennes egen mot jorden, och knappt var
hon mäktig hålla sig uppe vid vissheten om
det hon läst i denna blick. Det var icke
förtrytelse, icke smärta: det var ett lugnt
medlidsamt förakt...........
Frossa ocb feber vexlade i Ediths varelse.
Hon ville beherrska sig, men nödgades lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
