Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade vara, till dess en ny vind kom och förde
dem med sig.. gick hon följande morgon ned
i sällskapsrnmmet.
Hon hoppades träffa grefven ensam, och
så blef det äfven, ty nu på en tid hade han
alltid varit den förste der, och som
morgonstunden hörde till Olgas läs-timmar och farbror
Jannes ströf-timmar, hände ej sällan att grefven
och Edith, liksom nu, befunno sig på tu man
hand.
Med en djup bugning helsade grefven sina
unga drömmars engel, hvarefter han
framtvingade den brukliga frågan: ”Har fröken haft
roligt borta?”
”Nej, icke det ringaste, min bäste grefve!”
svarade hon med en öppen förtrolighet. ”Jag
är trött vid sällskapslifvet, och kan man väl
också tänka sig något mera trivialt!”
”Jag har så liten erfarenhet deraf: min
mesta tid, äfven då jag vistades ute i verlden,
har jag lefvat ensam eller i sällskap med
odödliga mästares konstverk.”
”Detta lif har åtminstone haft intresse.”
”Ja, men det var ock stundom förfärligt.”
”Försök, herr grefve, att lemna det mörka i
bakgrunden! Är det ej en pligt att söka bringa
ljus bland skuggorna?”
”Jag begär icke bättre!” svarade han med
darrande röst. ”Jag anropar himlen om den
stråle, som skall förjaga de sista nattliga dim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
