Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morna i min själ. Men, o gud, skall jag väl
bönhöras?”
”Helt säkert!” svarade hon med en ton af
ljnf mildhet, och hennes öga, blixtrande och
tåradt på samma gång, lofvade ej mindre.
Edith var rof för en brinnande otålighet,
men den blyge svärmaren, som i sin
vörd-nadsfnlla dyrkan icke ens drömde om att
redan stå vid målet för sina heligaste
önskningar, kunde ej drifvas fram så fort som hon
ville.
Hvad ville hon då?
Ingenting annat än kallas grefvens
tro-lofvade, innan någon hunnit inträda i rummet.
”0, min fröken, hvilket högsint ädelmod
att väcka hoppet hos en man, så fattig på
hopp ... Jag ...”
”Ah, min gud, han blir då aldrig färdig!”
Dessa ord frammumlades i Ediths sinne,
medan hon otåligt ryckte på toflsarne i sin
klädningskordong.
”Jag är så lycklig af att veta det jag
vunnit ert deltagande!”
”Har ej grefve Herman varit öfvertygad
derom förrän i dag?”
”Jo, till en del, men jag vet icke
bvar-före jag ej såsom nu vågat tro på denna
sällhet.”
”Ja, hvarför icke?”
Så lydde det högt uttalade svaret. . det
tysta deremot:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
