Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ursäkta ingenting för mig: Det är mig
nog att veta det fröken ej menade det så
som orden föllo.”
Edith qväfde en suck.
”Huru undransvärda,” återtog han efter ett
ögonblicks tystnad, ”äro ej alla dessa
brytningar, som bilda vår egentliga tillvaro! I går
lyste ingen vänlig stjerna på min himmel, i
dag åter.. o, om fröken Edith visste huru
jag stundom drömmer, hur jag uppgör nya
lefnadsplaner, der en skönare sol än den, som
lyser öfver jorden, gifver värme och lif åt
mina nyfödda skapelser! Men jag skall aldrig
hafva mod att i verkligheten klappa på
paradisets port.”
”Derföre,” tänkte Edith nu, då steg hördes
i förmaket, ”förlorade du också tillfället till
inträde dit! Hvem’ vet hvad jag skall svara
i morgon eller öfvermorgon? Jag vet det
åtminstone icke.”
”Nå, god morgon, min du!” ljöd farbror
Jannes vänliga röst. ”Redan i ordning och
blomstrande som en ros . . . God morgon, herr
grefve . . gudskelof för helsan: den har ej sett
bättre ut allt sedan grefven kom till Dagby.”
”Den har aldrig under hela min lefnad
varit bättre!” svarade grefven med ett ansigte
strålande af förhoppningar.
”Sådant är kärt att höra . .. Men hvar har
du gjort af din körsven, Edith? Han lär icke
ha synts till sedan ...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
