Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den menniskan gör mig förtviflad !”
”Kanske är det ändå lätt nog förklaradt:
en person med så få resnrser som jag, med
ett så olyckligt öde... ty är det ej sant,”
tilläde han med en ontsäglig böjning i rösten,
”fröken känner ja min olycka?”
”Det är just denna som fästat mitt rarma
intresse. Men det passar måhända icke att
jag med sådan frihet...”
”0, afbryt icke!” sade han bönfallande.
”Huru outsägligt brinnande har ej min längtan
varit efter denna stund, då fröken Edith
måhända skulle värdigas tala med mig om detta
öde.”
”Nåväl, herr grefve, i detta mystiska och
beklagansvärda förhållande ligger något, som...”
”... som ?”
Hans ögon voro fastade på hennes läppar.
”... som” (i sin yrsel visste hon knappt
mer hvad hon sade) ”mäktigt tjusar mig.”
Med en åtbörd af förskräckelse ryggade
han hastigt tillbaka. Om hans fasor tjusade
henne, huru skulle hon då fördrifva dem?
Han suckade djupt, nalkades åter och såg
henne in i ögonen med en blick, som kunnat
röra till tårar.
Edith kände ock dess makt, och en
hemlig blygsel sade henne att bon aldrig handlat
mera lättsinnigt, mera sjelfviskt, mera oädelt
än i denna stund.
”Grefven missförstod mig fullkomligt: jag...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
