Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min mor?” stammade Helmer. Med ett
par språng var han uppe i förstugan.
”Jo, gudskelof, frun har kryat upp sig
under de sista dagarne. Hon har sagt till mig
att hon kände på sig att herr Ernst skulle
komma snart.”
^Tack, beskedliga Barbro, för denna
underrättelse! Får jag gå in med detsamma?”
”Om patron vill ge sig till tåls ett litet
ryck här inne i förmaket” (Barbro öppnade
dörren till ett prydligt rum), ”så skall jag lyss
åt huru det låter.”
Barbro tände ljusen och smög ut.
Ensam i den främmande kammaren, hvars
alla föremål likväl bekant talade till honom
från fordna dagar, kastade sig Helmer ned på
denna förtroliga och kära soffa, vid hvilken
han som barn så ofta lekt, vid hvilken han
sednare som äldre gosse ofta stått och
vörd-nadsfullt lyssnat på de milda bannorna från
sin mors läppar och der han slutligen som
man otaliga gånger suttit vid denna samma
ömma och kloka moders sida. uttalande sina
bekymmer och afhörande hennes råd.
”0, du arma mor,” suckade han, ”är det
ej förfärligt att din enfödde icke åt dig
förmådde bibehålla det hem, der du gaf honom
lifvet, detta hem, som du älskade, der du så
många år var lycklig, och der jag vet att du
så innerligt önskat att få tillsluta dina ögon!
Men åtminstone får du aldrig veta hvarföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
