Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen hjelp var möjlig. Må du blott anklaga
din son, må du icke ens deruppe blifva mera
klarsynt i denna sak, än du var här nere!”
Barbros återkomst ledde genast hans
tankar från det förflutna. Hon kom med den
hugnande tidningen, att hennes matmoder kände
sig nästan frisk i glädjen..............
På tå smög Ernst genom ett litet
mellanrum (der en bädd på soffan visade att han
varit väntad) in i sängkammaren, hvarest
ljuset från nattlampan spred sin bleka dager
öfver den hvita säng, på hvilken hamnen af en
ännu skön qvinna hvilade med ögonen riktade
mot dörren.
Då sonen nalkades och i djup, men
ordlös sorg böjde sina knän vid hennes säng,
spred sig en ljusning af himmelskt ursprung
öfver den snöbleka qvinnans ansigte.
Hennes ögon göto tårar af salig fröjd.
”Min Ernst, mitt barn, du kom.. Inga smär~;
tor finnas mera till. Hur god är ej Gud!”
”Min mor,” hviskade sonen med rösten qväfd
af tårar, ”jag ser det, jag ser det!”
”Du ser ingenting annat, min själs älskling,
än det, för hvilket du bör tacka Gud: en
bräcklig hydda, lutande till sitt fall, medan
anden, som ännu söker uppehålla den, reder
sig till den sista flyttningen. O, min Ernst
icke klagar jag... huru mycket skönt har jag
ej upplefvat!”
”Och huru mycket lidande!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
