Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag är icke obekant med sorgerna, men
jemförelsevis med andras hafva mina varit få,
och ingen enda har hemsökt mig, for hvilken
jag ej funnit tröst, då jag tänkt på dig. .
kunde hvarje mor i sina sista stunder säga
detsamma till sin son !”
”Måtte hvarje son med större inre
tillfredsställelse än jag höra så ljufva ord!” sade
Helmer, i det han ömt tryckte moderns händer
mot sina läppar. ”Det finnes en kärlek rik
och stor nog att öfverskyla allt.. en sådan
„ kärlek har mammas varit.”
”Och det finnes en kärlek rik och stor
nog for att till och med i sjelfva skilsmässan
afstå från allt rättfärdigande, emedan ett sådant
icke blott skulle kasta skugga på någon, som
ej mera kan försvara sig, utan äfven djupt
såra ett hjerta, för hvars frid så stora offer
blifvit gjorda.”
”Hvad hör jag,” utbrast Ernst, och hans
ögon^fästade sig forskande på modern, ”huru
har denna hemlighet, som jag ej förrådt åt
någon menniska, kunnat...”
”. .. tränga till mig? Jo, Gud ville det.
Redan länge har jag känt den, men icke
förrän vid slutet af mitt lif ville jag för dig
erkänna denna kunskap, ty makans rodnad må
först i döden gömmas vid sonens bröst.”
Ernst kunde ej svara.
”Min ädle son, jag har tackat och välsignat
dig under ljufva tårar för det du under alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
